INLEDNING
Tonernas liv, tonernas själ —
Ingen som du känt dem så väl.
Toner, som klinga, man hör ännu,
Toner, som glöda, dem fick blott du.
Länder och folk hyllade dig,
Ära och guld krönte din stig.
Äran behöll du; med guldets skatt
Lyste du armodets mörka natt.
År efter år komma och gå;
Snillets triumf lever ändå.
Troget, som pärlan i djupets hamn,
Vilar ditt minne i Sveas famn.
(Herm. Sätherberg till Jenny Lind.)
Jenny Lind ägde i en medfödd begåvning alla
betingelserna för att bli en stor, genial sångerska, men
ändock skulle hon aldrig ha nått den fulla utveckling,
som blev henne beskärd, om hon ej levat under
en tid, som så helt uppskattat henne och som hon
själv förstod. Hon var danad för den tidsålder,
under vilken hon levde, och hon blev också själv ett
uttryck för samma tidsålders innersta känslor och
tankar.
7
