träffat på bland konstnärinnor — och aldrig skall jag glömma henne. Man måste känna henne riktigt för att älska henne, som jag gör. Vi talade mångahanda saker, äfven om Stockholm, och hon förmådde mig lofva, att jag skulle bo hos henne, då jag kom dit, och att jag icke skulle resa dit, om hon icke vore der, så att hon kunde hjelpa mig på mina konserter! Det var mycket snällt af henne. Jag skulle velat om- famna henne hela tiden!”[1]
Bland andra hon hjälpte vid konserter voro: Vilhelmina Neruda, då en liten flicka på 6½ år, och Franz Berwald. Denne var då i Wien efter att förut ha verkat i Berlin som sjukgymnast. Musiken hade dock ej lämnat honom någon ro, och han var nu i Wien för att få sin opera Estella de Soria uppförd. Jenny medverkade vid en konsert, där hans Ein ländliches Verlobungsfest uppfördes med svenska folkvisor inströdda i stycket.
Till sist kom Vielkapremiären. Operan Fältlägret i Schlesien hade ändrats, så att den skulle passa även för ett icke preussiskt publikum, och Jenny Lind spelade sin roll som vanligt med hela sin själ. Ändå kände hon, att hon ej riktigt hade publiken med sig, och när representationen var över, fann Meyerbeer, som kom för att tacka för det enastående sätt, på vilket hon fört fram hans opera, henne badande i tårar. Hon bad om förlåtelse, för att hon ”förstört” hans verk. Det gick ej att övertyga henne om annat. — Hon hade kanske ändå rätt. Omarbetningen ville ej riktigt passa wienerpubliken, och operan måste nedläggas utan att ha fått någon genomgripande betydelse. Själva huvudarbetet, den preussiska operan, var ett relativt svagt verk, och det blev ej bättre i
122
