Hennes läkare ordinerade en druvkur i Meran i Tyrolen, och hon for dit. Hennes krafter begynte långsamt att återvända. Från Meran skrev en köpman i Frankfurt till hennes förmyndare, hovrättsrådet Munthe: ”Jenny Lind har lyckligt ankommit til Meran och finner sig väl der. Från alla håll försöker man att få vår kära väninna. Ett mycket förmånligt anbud har kommit från England, bättre än någonsin och under allt slags garanti. I förra veckan reste en amerikan härifrån till Meran för att förmå henne att komma till New-York. Ja, en sådan konstnärinna har aldrig funnits! Måtte himlen förläna henne god hälsa och inre tillfredsställelse.”[1]
Ånyo hade således tankarna kommit upp på en konsertresa i Amerika, men ej heller denna gång blev det något resultat.
På hösten for hon till Hamburg, där hon gav några konserter. Bl. a. medverkade hon där i oratoriet Skapelsen. Konungen av Preussen bad henne komma till Berlin, och hovkapellmästare Taubert sändes att avhämta henne. Hon bodde där åter hos professor Wichmanns och sjöng för konungen och drottningen. Sedan gick färden till Lübeck. Där erhöll hon ett brev (dat. 25 dec.) från konung Oskar I att komma till Stockholm.
I Lübeck hade hennes planer på konsertresor även gått åt Ryssland. I ett brev av d. 6 dec. heter det: ”Vi resa sannolikt till Ryssland. Jag måste försöka förtjäna. Jag undrar, hur jag skall tycka om den delen af världen, och huru den delen af världen skall tycka om en varelse sådan som jag! I maj månad återvänder jag till Sverige, efter hvad jag förmodar
156
