spelning, religion, franska, historia, geografi, skrifva, räkna och rita.” K. teatern åtog sig undervisningen i sång, deklamation, dans och ”de kunskaper, som tillhöra ett bildadt fruntimmers uppfostran och äro behöfliga för teateryrket”.
Vad moderns undervisning beträffar, måste den, trots den dåliga och ofta brutala behandlingen av dottern i övrigt, ha varit rätt god. Jenny fick en solid underbyggnad i franska och hade sedan lätt att ytterligare förkovra sig däri, då hon kom till Paris. Hon talade i början alltid franska i England. Tyska språket ingick ej i dåtidens uppfostran, och där fick hon, när hon kom till Tyskland, helt och hållet börja från början. I historia och geografi synes undervisningen ha varit helt ytlig, däremot i skrivning, räkning och ritning tämligen god. Det fanns vid hennes död kvar en del ritningar från ungdomstiden, vilka vittna om en vårdad och omsorgsfull undervisning i detta på den tiden mycket odlade fack. Man beundrade även hennes ovanliga förmåga att sy.
Med avseende på pianospelning förvärvade hon tidigt en ej ringa skicklighet däri, vilken kom henne väl till pass under senare år. Hon hade visserligen i sin ungdom skadat sin vänstra hand, då hon en gång skulle slå eld med stål och flinta, vilket till en viss grad gjorde handen otjänstbar, och dessutom fruktade hon att för mycket trötta sångorganen genom en ihärdig övning vid pianot, men det oaktat skötte hon sitt pianospel obesvärat och skickligt; hon njöt av att improvisera, vilket hon ock gjorde med en anstrykning av äkta genialitet; och en del av den ovanliga tjusningskraften i hennes nordiska sånger
21