ville ge en konsert i huvudstaden till hans förmån. Mot slutet av april ändrades planen, och man beslöt i stället, att konserten skulle äga rum i Uppsala annandag pingst. Den blev en lysande framgång, och Josephson kunde lycklig skriva: ”En så gynnsam utgång af företaget hade hvarken tillställarne sjelfva eller jag ens kunnat ana. Min resasföretagande är försäkradt — alla ha på det lifligaste deltagit — och resultatet är med Guds nåd vordet ett lyckosamt. Günthers och mina systrars bref äro fulla af genljud efter den lifliga entusiasm, hvarmed min sak i Upsala blifvit omfattad — konstvännerna ha beredt min konststräfvan en seger, som af mig fordrar alla möjliga ansträngningar. Om jag förut blott mera särskildt tillhört konsten, är jag numera allmänt uppfordrad att verka för den heliga saken — det allmänna har intresserat sig för mig, och jag står i verldens vida krets, tilltalad af allvarliga anspråk.”[1]
J. Lind.
Efter en teckning av Maria Röhl 1838. Kungl. bibl.
Konserten hade mer än en betydelse för Josephson. Han hade i det tysta kämpat en liknande kamp
72