som Gunther. I dagboken skrev han: ”Ack sist jag såg tårar i ett kvinnoöga var det ej ett uppskrämt barnasinne, som föranledde dem, det var den härligaste kvinnlighet i allvarets heliga stund — jag såg vännen gråta öfver en af lifvets viktigaste frågor — hvar och en af dessa tårar var värd skatter, som ej kunna betalas — de föllo visserligen brännande på min själ, men hvilken oändligt rik frukt har ej deraf uppsprungit. Vördna den för den storsinnade kvinnan helgade min kärlek sedan dess
.jpg)
J. Lind.
Efter en teckning av Maria Röhl 1848. Kungl. bibl.
— och går jag icke så rik ut i verlden? … Jag har vakat öfver bilder af sorg och smärta, som voro i sin art för heliga att kunna utplånas — besynnerligt, vid allt detta känner jag mig dock nu i allmänhet så lugnad och resignerad, oaktadt den sista tiden i X. var tecknad af förfärliga strider, de der voro nära att krossa allt mitt mod. Men kanske derför, att jag då led och kämpade med förtviflans ångest, har allt det sorgliga i mitt förhållande nu omsider vikit fjärran, och
73
