Hoppa till innehållet

Sida:Norlind Svensk musikhistoria 1918.djvu/129

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

120

där Orostander själv var Rector cantus. I jämförelse med de äldre handskrivna betecknar boken en betydligt modernare ståndpunkt. Nottryck förekommer ej, utan endast tryckta linjer för skriftligt införande av nottecknen. Redan år 1709 utkom en ny upplaga. I denna finnas även noterna tryckta. Upplagan är försedd med en rekommendationsskrivelse av Harald Vallerius, daterad Uppsala d. 11 okt. 1699.

Av sångböcker för skolan intager Piæ Cantiones fortfarande främsta platsen. En ny upplaga i 4-format lät Pär Brahe i Visingsborg år 1679 utgiva. Texten anslöt sig noggrant till första upplagan av 1582. Vad musikaliska delen beträffar äro endast notlinjerna tryckta. Övriga sångböcker hämtades fortfarande från Tyskland. Några av dessa lära vi i Örebro att känna. Av skolans gamla notböcker finnas ännu i behåll A. Hammerschmieds Motetten und Concerten, Freyberg 1646 samt J. Rists Hausmusik, Lüneburg 1658 och Musikalisches Seelenparadis, Lüneburg 1660. I ett inventarium från 1712 omtalas “Deliciæ Juventutis“ av Daniel Frederici (tr. 1630) för 4-stämmig kör, varav nästan alla delarna varit utslitna och fördärvade. Jonas Rudberus antecknar tillsammans med sin ovannämnda musikavhandling första sångstämman till 23 andliga sånger. För skolmusiken under 1600-talets senare hälft utmärkande är dess strävan att låta instrumentalmusiken få första plats. Skolmusiken hade en dubbel uppgift vid denna tid. Å ena sidan skulle den vara till hjälp i kyrkan, å andra sidan vid sockengången. Just i det senare hänseendet visade sig instrumentalmusiken effektivare. Man betalade nämligen denna musik bättre än den vokala. En skolgosse, som spelade ett instrument, skulle också ha