klassen skulle de första begreppen om notsystemet inläras samt några av de lättaste och oftast brukade svenska psalmerna sjungas; i andra begynte övning av accentussången, av allmänna mässan, svårare svenska psalmer samt flerstämmiga sånger med not mot not; i tredje övriga delar av koralmusiken jämte fortsättning av figuralsången; i fjärde skulle musikteorien samt den mera invecklade figuralmusiken studeras. Övningstiden var fortfarande kl. 12 varje dag. — Denna musikordning förblev gällande i Sverige till långt in på 1700-talet. I 1693 års skolorganisation heter det vid musikundervisningen endast: “Klass I—V koralsång och för dem som hava bättre röst även övning i musica figurativa“.
Av läroböcker i musik fick man ända till slutet av 1600-talet huvudsakligen nöja sig med handskrivna kompendier. 1649 års skolordning nämner bland böcker, vilka i Linköping brukades, en “Liber cantus figurati seu enharmonici“, utan omnämnande av författaren. Av handskrivna läroböcker i musikteori kan nämnas en “Ratio canendi“ (Skara Mus.-hdskr. 6), författad år 1646 av den redan bekante pastorn och orgelbyggaren i Lyrestad Jonas Rudberus. En annan handskriven lärobok i musik är en av Jacob Jonæ Bellandrum år 1661 författad “Libellus Musicus“ (Skara, Mus.-hdskr. 5). Boken sysselsätter sig mest med accentussången. Den torde kunna motsvara kursen i musikteori vid trivialskolornas andra klass. En verklig handbok i musikläran i tryck fingo de svenska skolorna först genom Andreas Orostanders “Compendium musicum, tam veterum quam recentiorum canendi methodum exhibens“, tryckt i Västerås av Boetius Hagen 1699. Boken var i första hand avsedd för Västerås’ gymnasium,
