182
tillåtelse att undervisa prinsessan Fredrika och erhöll särskild rekommendation till hertigen av Mecklenburg, vid vars hov han uppehöll sig någon tid. Överallt skördade han det största beröm. De första månaderna efter Gustaf III:s död tillbragte han i London och sjöng där ofta för hertigen av York, vilken hedrade honom med sitt särskilda beskydd. 1810 gjorde han en resa till Paris och blev mottagen i de högsta musikkretsarna med största aktning. Grétry själv uttryckte sin stora beundran över Karstens föredrag av hans sånger.
För svenska sångscenen var Karsten en oumbärlig förmåga. Han utförde en mängd betydande partier, såsom Kristierns i “Gustaf Vasa“, Achilles’ i “Iphigenie i Auliden“ och Oedips i “Oedip i Athen“. Han fick d. 29 mars 1791 hovsekreterares titel och utnämndes sedan till förste hovsångare. Redan 1787 hade han blivit ledamot av Mus, Akad. Vid operans indragning 1806 erhöll han avsked med pension, men uppträdde ej sällan även under senare tid. Den 1 okt. 1817 avgick han definitivt från operan. Sista gången han sjöng offentligt var på en konsert i stora Börssalen 1825. Karsten dog vid Drottningholm d. 7 aug. 1827. Hans röst utmärkte sig isynnerhet för sin styrka, klarhet och sitt stora omfång. Det höga, storslagna passade Karsten bäst, däremot var han något svagare i roller, som krävde mindre storståtlighet.
En av operans värdefullaste sångförmågor var Karl Stenborg. Han var född i Stockholm d. 25 sept. 1752 och son till teaterföreståndaren Petter Stenborg. D. 29 maj 1767 antogs han i marskalksämbetet och befordrades redan d. 14 dec. samma år till ord. kanslist. Som musiker uppträdde Karl
