till förmån för stadens fattige, varvid Kraus’ Begravningsmusik över Gustaf III uppfördes. Av brist på penningemedel måste emellertid sällskapet redan samma år upplösas.
År 1803 begynte ett nytt konsertföretag Musikaliska sällskapet efter utvidgad plan så till vida, att även damer fingo medverka, något som “Musikaliska inrättningen“ ej tillåtit. Främsta och verksammaste ledamoten var fru Maria Åhmanson. Under år 1803—15 sammanträffade sällskapet till övning i stadshusets övre sal och gav årligen 3—4 konserter samt biträdde med kör och kapell där konserterande artister. Därjämte uppförde sällskapet årligen från och med år 1806 till 1815 dels å stadshuset, dels i Hedvigs kyrka på långfredagen till förmån för Gustavianska barnhuset en konsert, varvid växelvis gåvos Haydns “Skapelsen“, “Kristi sju ord på korset“ och “Årstiderna“, ävensom Grauns oratorium “Jesu död“.
Vad musiken i universitetsstäderna beträffar, visar Uppsala fortfarande tillbakagång. Dir. Mus. hade ej förmåga nog att sammanhålla musikkrafterna, och intresset för musiken sjönk därför betydligt. Mot slutet av 18:e århundradet var en löjtnant L. F. Leijel dir. mus. “en f. d. livdrabant, som spelade en erbarmlig fiol“. I början av 1800-talet förbättrades musiken någorlunda genom Samuel Ödmans musikaliska nit. Första gången Hæffner trädde i förbindelse med akademiska musiken var vid jubelfesten d. 8 mars 1793, då han komponerade en särskild festkantat. Av musikaliska dissertationer förekom vid denna tid endast en av Sven Yckenberg 1797: “De fatis musices in Svecia.“ Detta arbete kan i viss mån anses vara vår första svenska musik-
