216
historia. Väl hade Hülphers i sin beskrivning över orgelverken givit en historisk skildring av Sveriges musikutveckling, men ej förmått att ordna stoffet i en jämn historisk framställning. Yckenberg stödde sig visserligen till större delen på Hülphers, men grupperade det hela efter mera historiska principer.
I Åbo begynte musiken på 1790-talet få större vård. År 1790 på konungens födelsedag d. 13 jan. stiftades ett musikaliskt sällskap som den 24 jan. firade sin årsfest under ledning av den från Stockholm av sällskapet inkallade skicklige konsertmästaren E. Ferling. Detta sällskap, vars sekreterare var prof. J. Tengström, gav sedan regelmässigt aftonunderhållningar och stundom konserter. Biljetterna kostade 16 skilling och de besökandes antal uppgick vanligen till 200 personer. Sällskapets glanstid var 1796—1803.
I Lund stod musiken tämligen högt. Förste kapellmästaren Fredrik Kraus kvarstod till 1780, då han efterträddes av Kristian Wenster 1781. Kr. Wenster var född 1735 i Kristianstad, där fadern var organist. Han blev student i Lund 1753 och fil. mag. 1755. Som dir. mus. kvarstod han till 1806 och dog 1823. Han efterträddes som kapellmästare av sin son Emanuel Wenster.
En stor beskyddare av akad. kapellet var isynnerhet kanslern Trolle-Wachtmeister. Ett kanslersbrev av d. 29 jan. 1793 innehåller förteckning på 20 instrument, jämte en sats inventionstrumpeter, som kanslern ansåg böra inköpas för kapellets förstärkande. År 1779 avlöstes den gamla klavecinen av en “ny och hittills okänd, som kallas spinette anglaise eller fortepiano“. — Den musikaliska bild-
