uttrycksfullhet. “Hans föredrag av arier är så berömvärt, att vi sällan hava hört den ens hos de mest framstående sångare“ säger en recensent vid en konsert av honom i Leipzig. Efter sin återkomst till fäderneslandet erhöll han befattning som sångmästare vid kgl. teatern 1809, en plats, som han med undantag av åren 1814—15 beklädde ända till 1831. Som sånglärare utövade han en omfattande verksamhet och utbildade flera av senare tiders mest berömda förmågor. Crælius fick titel av hovsekreterare och dog i Stockholm 1842.
En berömd sångare i Du Puys stil var Peter Michael Sällström, född i Helsingfors d. 18 okt. 1802, var anställd vid kgl. teatern 1822—39. I kgl. teaterns elevskola hade Du Puy själv varit hans lärare. Hans första större roll var Max i “Friskytten“, vilken han med allmänt bifall utförde vid denna operas uppsättning d. 23 april 1823. Sällström fick sedan övertaga de flesta roller, som Du Pay utfört, jämte de viktigaste i de operor, som sedermera uppsattes. Under ett tiotal år framåt var han operans förnämsta och mest omtyckte tenorsångare. Hans popularitet nådde sin kulmen vid hans utförande av Fra Diavolos parti, då denna opera d. 17 maj 1833 för första gången gick över svensk scen. Genom en utbrytande bröstsjukdom berövades han tidigt sin röst, och redan 1835 var han urståndsatt att uppträda. Han avled i Stockholm d. 18 dec. 1839.
Av de kvinnliga sångkrafterna märkas fruarna Christina Elisabeth Frösslind och Henriette Sophie Widerberg. Den förra var född 1793 i Stockholm och intogs i k. teaterns sångelevskola 1804. Redan som elev sjöng hon med stor framgång
