253
sångföreningen vid 30-talets mitt och gav den ny organisation 1838; företog under 40-talet flera konsertresor med kören bl. a. till Stockholm; fil. mag. 1844; klockare i N. Mellby 1847; död där 1864. Deltog som sånganförare vid de flesta av 40- och 50-talets skandinaviska möten och skördade stort beröm för sin goda ledarekonst. Skrev huvudsakligen på 30- och 40-talet sina berömda manskvartetter: “Sångfåglarna“, “Ur svenska hjärtans djup“, “Du som världar“, “Ossians dunkla sagovärld“, “Orpheus sjöng“ m. fl. Komponerade därjämte en del solosånger med pianoackompagnement, varav många blevo berömda (Barcarole, Dalen, Trollhättan, Livdrabanten o. kung Erik, Sjung m. fl.).
I den svenska huvudstaden rådde under dessa båda årtionden en påtaglig stagnation i musiklivet. Visserligen bodde A. F. Lindblad och prins Gustaf i staden men bägge hade sina andliga hem i Uppsala. Josephson var uppfödd i huvudstaden men kände sig även han mest tillfreds i universitetsstaden. Ännu en av periodens allra största musikpersonligheter, Jenny Lind, sökte ro från en oförstående omgivning hos A. F. Lindblad och fördes så in i Uppsalakretsen, där även hon blev mottagen med samma öppna, varma famn. Sedan dess kände hon sig mest tillfreds i Uppsala i det Geijerska hemmet.
Fråga vi efter orsaken till denna huvudstadens säregna efterblivenhet, finna vi den dels hos de ledande personligheterna dels i hela andan, som utmärkte epoken. Epokens karaktärsdrag utgjorde kärlek till den lilla trängre kretsens musik, sällskapssången, där lättfattligheten var det väsenliga. Huvudstaden kunde här ha trätt in med en kraftig protest mot förflackningen genom att lägga så mycket större vikt vid den
