Hoppa till innehållet

Sida:Norlind Svensk musikhistoria 1918.djvu/270

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
261

kammarmusik. Av solostycken märkas: en “stor sonat“ i C-moll, salongsstycken som “Grande Valse“, “Trois Polkas“, "Amusement de salon" m. fl. Av kammarmusik trycktes 1844 en pianokvartett. Därjämte skrev han för orkester en tonmålning “Frithiof på havet“, en symfonikonsert; därjämte några körverk (Halleluja, mässa) samt en opera (“Näcken“ 1844). En mängd solosånger i den gängse genren vann en viss berömmelse. Van Boom, som från 1848 till 1871 var pianolärare vid konservatoriet, utgav 1870 en pianoskola efter Hummels system.

Av orgelspelare hade huvudstaden endast ett namn att uppvisa: Gustaf Mankell (broder till Abr. Mankell, född i Christiansfeld 1812, död i Sthlm 1880). Han kom 1833 till Stockholm och blev 1836 organist i Jakobs kyrka; från 1853 till sin död var han lärare i orgelspelning vid konservatoriet, där han utövade en välsignelserik verksamhet. G. Mankell utgav en del orgelkompositioner (“Stor fantasi“, preludier) av honom själv samt i övrigt samlingar och studieverk m. m. i undervisningssyfte.

Utanför huvudstaden verkade vid denna tid en del orgelspelare av äldre skola: I Gävle Carl Johan Moberger (f. 1763 i Arboga, † i Gävle 1844), organist vid stadskyrkan. Han var en grundlig Bachkännare och skildras som en skicklig kontrapunktiker. Han spelade alla Bachs fugor utantill och fick uppbära beröm för sitt spel av själva Vogler. En annan Bachspelare av äldre typen var A. Hæffner, kapellmästarens son och efterträdare som organist vid domkyrkan i Uppsala. — I Göteborg verkade Julius Günthers fader Georg Günther (f. 1785 i Tyskland, † 1853 i Jönköping); 1815—46 var han anställd som organist vid Kristine kyrka i Göteborg och deltog