308
omtyckt. Under 80- och 90-talet tillkommo även flera verk för solo, kör och ork., däribland Vineta (given 1886), Drömkungen och hans käresta (1886), Pagen och kungadottern (1888), Trollslottet (1889), Styrbjörn Starke (1889), Julnatten (1895). Av de senare arbetena märkas juloratorium (1904), kantaten Sverige (1908) och Requiescat (1910). Även skrev han flera symfoniska dikter och andra orkesterstycken: Die Todteninsel, Sphärenklänge, Ur Valdemarssagan, Ur Gustaf Vasas saga, 2 suiter och 2 rapsodier, Huldigungsmarsch, Frithiof, Vårbrytning, En sommarsaga, Sten Sture, I skymningen m. fl. Därjämte utgav han solosånger. Hallén utgick ur den Wagner-Lisztska skolan och förband denna stil på ett lyckligt sätt med en svensk tongivning. I instrumenteringen var han avgjort modern och stod som sådan särskilt på 80- och 90-talet såsom svensk representant för den nya musikriktningen.
Med 90-talet begynte ännu ett namn att framträda bland de moderna: Vilhelm Stenhammar. Son till P. U. Stenhammar föddes han i Sthlm 1871; blev bl. a. Halléns lärjunge i komposition; studerade 1892—93 pianospel under Barth i Berlin och gjorde sig sedan ett namn som betydande pianist. Som kompositör framträdde han för första gången 1892 med Prinsessan o. svennen f. solo, kör o. ork. 1894 följde en pianokonsert och året därpå Florez och Blanzeflor för baryton o. ork. 1896 utfördes med avsevärd framgång det 1891 komponerade körverket Snöfrid. 1897 utfördes en utställningskantat och 1898 musikdramat Tirfing. Det redan dessförinnan skrivna musikdramat Gildet på Solhaug hade sin premiär i Stuttgart 1899. På k. t. Sthlm uppfördes det 1902 och har även givits utanför Sverige
