rådande, under det att pianostycket fortfarande står relativt lågt i gunst.
Av 80- och 90-talets ledande män kan först nämnas Andreas Hallén, vilken varit den som med sina operor inlett den Wagnerska eran i Sverige. Hallén föddes i Göteborg 1846. Sin första utbildning erhöll han vid Leipzigs konseryv. 1866—68 (Richter, Hauptmann o. Reinecke), därefter ett års tid i München (Rheinberger) och 1869—72 i Dresden (Rietz). 1872—78 var han sedan dirigent för Göteborgs musikförening. Han for därefter ånyo utrikes och verkade 1879—83 som sånglärare och musikreferent i Berlin. Han skrev där sin första opera Harald Viking, vilken på Liszts rekommendation uppfördes i Leipzig 1881. I den svenska huvudstaden, där man redan 1875 på en konsert fått göra hans bekantskap som dirigent och kompositör, fäste man sig strax vid denna premiär av en svensk och öppnade underhandlingar för att få giva operan å k. scenen. Den svenska premiären ägde rum 1884. Hösten samma år flyttade Hallén till Stockholm, där han omedelbart organiserade Filharmoniska sällskapet, vars ledare han blev i tio år. 1892 kallades han till kapellmästare vid t. teatern, en plats, som han uppehöll till 1897. I början av det nya århundradet flyttade han till Malmö, där han grundade Sydsvenska filh. sällskapet och ledde dess verksamhet till 1907, då han flyttade tillbaka till huvudstaden. Han har sedan dess verkat som lärare i komposition vid konservatoriet.
Som kompositör uppträdde han 1896 ånyo med en opera Häxfällan, vilken 1902 i omarbetat skick återupptogs under namnet Valborgsmässa. För nya teaterbyggnadens invigning skrev han på uppdrag operan Valdemarsskatten (1899), vilken strax blev
