310
stipendium för tonsättare för resa i Tyskland, Frankrike och Belgien. Såsom innehavare av Jenny Lindstipendiet reste han 1900 ånyo utrikes. Fr. o. m. 1910 har han varit director musices i Uppsala. Av hans senare produktion märkes en tredje symfoni i E-dur 1906, Nyårskantat (“Vid sekelskiftet“) 1900, En skärgårdssägen 1905, Midsommarvaka 1904 (de två senare hans mest givna orkesterstycken), Uppsalarapsodi 1907, Klockorna för bar. o. ork. 1900, Herrans bön för solo, kör o. ork. 1902, Festspel 1909, Drapa 1911, Skogen sover 1912 m. fl.; därjämte en sonat och en romans för violin och piano, flera manskörer och solosånger. — Som kompositör för orkester har Alfvén skaffat sig ett ärat och aktat namn, såväl i Sverige som utlandet. Även hans manskörer och solosånger ha fått en förtjänt popularitet.
Till det nya århundradets mest framträdande kompositörspersonligheter hör Wilhelm Peterson-Berger. Han föddes 1867 i Ullånger, Ångerm. och kom 1889 till Tyskland, där han studerade under Edm. Kretschmer och H. Scholtz; 1890—92 i Umeå som musiklärare, sedan intill 1894 lärare vid Dresdener Musikschule; bosatte sig 1895 i Sthlm, där han sedan verkat som musikkritiker m. m.; 1908—10 förste regissör vid k. t. Peterson-Berger har varit en av de målmedvetnaste representanterna för en svensk folkton. Samtidigt har han verkat såväl i tal som skrift för förståelsen av Wagner (utgav Wagners skrifter i urval 1902 och “Richard Wagner som kulturföreteelse“ 1913). På 90-talet blev han först känd genom några friska folkvisartade solosånger. På scenen framträdde han 1897 med festspelet Sveagaldrar (k. t. 1897), sagospelet Lyckan (Sv. t. 1903),
