deltog, ägde rum i huvudstaden 1897. Denna ledde till bildandet av en fast organisation rörande landets alla manskörföreningar. Det första sångarmötet med dessa skedde 1909 i huvudstaden och ledde till stiftandet av Svenska Sångarförbundet, vars ledare och organisatör G. Hultquist (f. 1859) ända sedan början varit. Den andra stora sångarfesten ägde rum 1912 i Sthlm. — För främjandet av kompositorisk verksamhet stiftades 1885 Sällskapet f. sv. kvarteltsångens befrämjande, som sedan dess utgivit en årlig publikation.
Utanför huvudstaden har musiklivet i de svenska
städerna gått raskt framåt under 1800-talet, Märkbarast
har detta uppsving varit i följande städer:
Göteborg. — En nitisk främjare av musiklivet ägde staden fr. 1805 intill 1818 i violinisten K. M. Lundholm (1780 — 1860), vilken ledde det av honom 1809 stiftade “Harmoniska sällskapet“. En teatertrupp gav goda sceniska verk, därav många operor av huvudsakligen franska skolan. Operarepresentationerna upphörde 1816 och Lundholms verksamhet för staden slutade kort efter. I gengäld blev Georg Günther (1785—1853) en god hjälp. Harm. sällsk. ersattes 1818 av “Musikaliska övningssällskapet“ (under C. F. Braunstein. Jämte detta verkade med Günther som ledare “Sångsocieteten“. I detta uppfördes kör- o. ork.-verk. På 30-talet fanns ett sångsällskap “Orphei vänner“, som bl. a. gav hela operor. På 40-talet erhöll musiken en driftig ledare i J. Czapek (1825—1915). Han återupptog 1849 Harm. sällsk. och stiftade 1856 en stående orkester. Under tiden 1856—61 stod F. Smetana (1824—
