ägde därför rum först med 1600-talet och då knappast förrän under andra och tredje årtiondet. En viktig orsak till denna sena reformering var närmast svårigheten att i tryck sprida någon lämplig normerande sångbok. Nottryck förekom under 1500-talet mycket litet i Sverige, och först med 1600-talet erhöllo landets egna boktryckare större färdighet att trycka noter. Att i handskrift sprida en normgivande sångbok var så gott som alldeles omöjligt, lika väl som en i ord uttryckt sångordning i alla dess detaljer var otänkbar. Man måste följaktligen nöja sig med allmänna anvisningar och lita till vars och ens förmåga och kunskaper.
En viktig orsak till den efter hand långsammare gående utvecklingen torde även vara att söka i den kraftigt insättande motreformationen under Johan III:s tid. Denna katolska rörelse hade ett kraftigt stöd i den gamla medeltida traditionen. Man hade ännu sina gamla kyrkosångböcker från katolska tiden i behåll. Där funnos inga tillfälliga förändringar eller några på måfå insatta nymodigheter. De representerade det fasta och stabila gent emot det osäkra och tillfälliga i den protestantiska traditionen. Att det med 1600-talets andra och tredje årtionde blev annorlunda, berodde till stor del på den livligare förbindelsen med protestantiska länder i Tyskland och den allt målmedvetnare protestantiska kursen inom kyrkan med front mot allt katolskt såväl i ritual som sång.
Vi vilja nu följa denna utveckling under hundra år framåt, 1530—1630, och begynna därvid med den särskilt påtagliga och iögonenfallande lutherska förändringen med avseende på psalmsången i stället för antifon- och sekvenssången.
