middagstiden 12—1 därtill: “Strax efter måltid ifrån det tolv slår intill ett slår, skola allesamman, som lyda under den andra, tredje och fjärde kretsarna, övas in musica, både chorali (enstämmig sång) och figurativa (flerstämmig körsång). Icke att de allena sjunga ex usu (praktiska sångövningar) utan att de ock på samma tid varda undervista “in rudimentis musicæ (musikteoriens elementer)“. På söndagen skulle de sedan sjunga vid ottesång (matutin; mest på latin), högmässa och aftonsång (vesper; ävenledes mest på latin), och efter aftonsången skulle man förhöra, ”särdeles dem, som icke ännu mycket äro övade, i ’tropi tonorum musicalium’ (kyrkotonarterna) och ’intonationes psalmorum’ (recitativformlerna för de nio kyrkotonarterna)“.
Sångundervisningen hade dubbel betydelse vid skolan. Den utgjorde å ena sidan en fortsättning av den medeltida, rent prästerliga utbildningen; och då mycket av den gamla liturgiska sången levde kvar i den protestantiska kyrkan, måste också skolgossarna, som ju i första hand ville utbilda sig till präster, lära sig denna; men å andra sidan hade sångundervisningen till uppgift att stödja församlingssången, och därtill krävdes övning även i sjungandet av de nya lutherska sångerna (vad vi kalla psalmer), vanligen enstämmigt, någon gång på högtidsdagar flerstämmigt (in figurativis).
Någon närmare inblick i musikundervisningen erhålles först med 1600-talets mera utbildade skolplan. Skolordningen av 1611 indelade skolorna i dels lägre provinsialskolor (trivialskolor), dels högre katedralskolor (gymnasier), av vilka de förra skulle hava fyra och de senare tre klasser. Varje klass hade i allmänhet sin särskilda lärare. De båda högsta lärarna,
