40
vid konservatoriekonserterna att pröva Columbusuvertyren men fann själv, att den ej dugde längre. Myerbeer rekommenderade honom till musikförläggare Schlesinger, och denne gav honom i uppdrag att arrangera en opera. Även detta utförde han omedelbart. »Liebesverbot» blev antagen vid Renässansteatern, men direktören gjorde konkurs, och så grusades den förhoppningen. Han skrev tre franska sånger och tonsatte Heines dikt »De båda grenadjärerna» men fick dem endast obetydligt sjugna.
Av hans många »planer» fanns emellertid ej en: att förtjäna sitt uppehälle som skriftställare och musikkritiker. Antagligen var en sådan förtjänst ej alls förutsedd — men nödan har ingen lag. Han skrev en novell för musiktidningen Gazette musicale, och denna mottog den verkligen med stort intresse. Under året 1841 infördes sedan flera, och till och med Berlioz berömde dem. Hans första mest kända novell var »En pilgrimsfärd till Beethoven», sedan följde »Ett slut i Paris», »En lycklig afton», »Om tyskt musikliv», »Virtuos och konstnär», »Konstnären och offentligheten» med flera. Han trädde även i förbindelse med tyska tidningar och skrev för Schumanns »Neue Zeitschrift für Musik» en mängd musikkritiska brev i Heines följetongstil. Även planerade han en bok om Beethoven men kunde ej få förläggare för den.
Under tiden hade Meyerbeer flyttat till Berlin, och Wagner bönföll honom att rekommendera »Ri-
