Hoppa till innehållet

Sida:Norlind Wagner 1923.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

54

ännu de arieartade sångerna, vilka utan svårighet kunna löstagas som enheter för sig. Även pilgrimssången bildar ett i sig avslutat stycke, likaså inledningsmarschen till sångarstriden med flera. Uvertyren är en psykologisk skildring av djupare art än någon annan operainledning förut. Två huvudmotiv — pilgrimskören och Venusberget — bilda mittpunkten. Mellan dessa två poler — synd och ånger — svänger hela dramat, därför uppträda dessa motiv än skilda, än flätade i varandra. Med pilgrimsmotivet börjar och slutar uvertyren — ångern är hjärtats första och sista tanke, det goda i sångarens bröst; mellan dessa ligger det onda — frestelsen, som vill övermanna honom.

Nästan omedelbart efter Tannhäuserpartiturets avslutande begynte Wagner skisserandet av Lohengrin. 1846 påbörjades musiken, och 1848 förelåg dramat färdigt. Förhållandena voro då ej sådana, att han genast kunde tänka på ett uppförande. Han måste till sist lämna sina partitur i andras händer.

Lohengrin är till sin läggning ett verk av samma anda som Tannhäuser. Båda tillhöra ungefär samma tidskrets av medeltidssagor med underbart och verkligt in i vartannat. Riddarliv och riddardygd, trohet och kärlek, bildar mittpunkten. Dock har ej kärleken samma demoniska karaktär i Lohengrin och frestelsen ligger utanför det sinnligas sfär.

Henrik Fågelfängaren har kommit till Brabant