66
kring sig undantagspersoner. Alla andra hatade han. Fann han, att de ej voro värda hans förtroende, stötte han dem kallt ifrån sig.
Wagner älskade naturen med en svärmisk innerlighet, och han sökte helst vackra nejder, där han kunde ströva omkring på obanade stigar och hänge sig åt naturbeundran. Schweiz lockade honom därför, och varje år gjorde han störa bergsbestigningar för att njuta av utsikten. Genèvesjön och de norditalienska sjöarna uppsökte han gärna och även Neapelvikens härliga ängder samt Siciliens leende dalar.
I Zürich fick han till sist sin bostad vid en vik av den vackra Zürichersjön med en präktig utsikt uppåt bergen.
Hans liv i Schweiz förflöt stilla utan annan verksamhet än den, som betingades av hans egen produktion. 1851 omedelbart efter fullbordandet av »Opera och Drama» började han ånyo med musikdramatiska arbeten. Liszt hade ständigt uppmanat honom att låta bokskrivandet vara och övergå till ren konstnärlig produktion, och han upptog därför sitt i Dresden avslutade verk »Sigfrids död». I Weimar uppförde Liszt hans »Lohengrin» den 28 augusti 1850, och nu hoppades han Weimar även skulle vilja upptaga hans Nibelungen-drama. I september 1850 skriver han till Heine, att han ämnar sätta musik till »Sigfrid», men han hade fått vissa djärva planer, som han ej då ville uttala. En vecka senare få vi dock höra, vari dessa bestodo
