(brev till Uhlig): »Jag skulle vilja på en vacker äng vid staden (Zürich) av bräder och bjälkar bygga mig en primitiv teater alldeles efter mina planer och uteslutande låta förse den med utstyrsel i dekorationer och maskineri, som äro nödvändiga för ’Sigfrid’. Sedan skulle jag vilja utvälja mig de lämpligaste sångare, som någonstädes äro att få, och inbjuda dem på sex veckor till Zürich; kören skulle jag söka bilda här mestadels av frivilliga. Så skulle jag också bjuda samman min orkester. Vid nyår ville jag sedan genom brev och alla Tysklands tidningar bedja varje vän av det musikaliska dramat komma och besöka min dramatiska musikfest; var och en som anmälde sig, skulle säkert få entré — naturligtvis gratis. Vidare önskade jag inbjuda härvarande ungdom, universitetet, sångföreningar med mera. Vore allt sedan vederbörligen i ordning, skulle jag efter omständigheterna uppföra ’Sigfrid’ tre gånger under en vecka. Efter den tredje föreställningen river jag sen ned teatern och bränner upp partituret. Till de folk, som tyckt om saken, säger jag så: ’Gack och gör du sammaledes.’ Vilja de också höra något ytterligare av mig, så säger jag däremot: ’Skjut Ni samman pengarna’. — Nå, förefaller jag dig tillräckligt förryckt. Må så vara, men jag försäkrar dig att uppnå detta är mitt livs hopp, den utsikt, som ensamt kan egga mig att taga upp ett konstverk. Alltså — skaffa mig 10,000 thaler — ingenting vidare.»