68
Det är första gången tanken på en festspelsteater dyker upp i hans hjärna, och den skulle ej släppa honom längre fram heller.
I maj 1851 hade Nibelungenprojektet redan utvecklat sig till två verk: »Sigfrids död» — sedermera »Ragnarök» — hade fått ett annat drama framför sig, »Ung-Sigfrid» — längre fram »Sigfrid». Midsommardagen var detta verk i dikt färdigt. Liszt begärde få allt för Weimar och erhöll även löfte på att inom ett år ha partituret i sin hand. Snart måste Wagner likväl bekänna, att tre år behövdes minst. Han ville ha litet mer trevnad i livet. Uhlig fick 1851 höra hans önskningar: »Ett litet hus med äng och trädgård. Arbete med lust och glädje — men inte nu — om alla Tysklands teatrar braka samman, slår jag upp en ny vid Rhen, kallar samman och uppför allt inom loppet av en vecka. Lugn! lugn! lugn! Landet! landet! en ko, en get och så vidare. Sedan — hälsa — glatt sinne — hopp! — eljest allt förlorat. Jag önskar ingenting mera.» I augusti 1851 utgav Wagner i tryck »Meddelanden till mina vänner» med samma förslag som förut till Uhlig — alltså knappt ett år efter — om byggandet av en festspelsteater för Nibelungendramat, men här uttalade han, att de båda dramerna skulle ha ett förspel — alltså vara tre dagar. Knappt en månad senare var även »Der Raub des Rheingoldes» skisserad och tetralogien således klar till sin yttre ram. Den 12 november 1851 skriver han till Uhlig: »Så utsvävande denna plan är, så är den
