90
Dessförinnan hade dock Wagner vunnit ännu en seger. Året 1866 hade han återtagit arbetet på »Mästersångarna», och i februari 1867 var verket färdigt. Övningarna begynte på hösten, och den 21 juni 1868 ägde premiären rum. Wagner satt i den kungliga logen vid sin beskyddares sida, och på bifallet från publiken svarade han efter en vink av monarken från denna höga plats. Detta ansågs som en oerhörd förhävelse och ett bittert hån mot all hovetikett. Anfallen i tidningarna blevo ännu hätskare än någonsin, och Wagner var glad att kunna draga sig tillbaka till sitt kära Triebschen.
»Mästersångarna» är Wagners enda komiska opera. Han har för en gångs skull lämnat dramat för att skriva — väl icke direkt en satir men likväl något ditåt. Han hade så ofta mött hån och spott från andra musiker och ej minst från kritiker, att han verkligen en gång kände lust att själv agera rollen av konstbedömare. Hans bittraste fiende var musikkritikern Eduard Hanslick i Wien, och just under wienertiden hade Wagner känt särskild lust att skriva vidare på sin opera. Wagner var dock en alltför känslofull natur för att gripa till den bitande, hånande satiren. Han föredrog i stället den milda humorn. »Slå dig helt och hållet på humorn», skriver han 1850 till Uhlig, »utbilda din färdighet däri än mera och bestämdare; skriv intet allvarligt mer, och skratta hela tiden: det är det enda sätt varmed man kan uppehålla livet och ändå alltid vara nyttig.»
