Hoppa till innehållet

Sida:Normalupplagan (1911).djvu/112

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

solen förmörkas och ma- nen icke gitva sitt sken,

och stjärnorna skola 

falla ifrån himmeln, och himlarnas krafter skola böfva.

Och då skola de se Män- 

niskosonen komma i skyar med stor makt och här- lighet.

Och då skall han utsända 

sina änglar och församla si- na utvalda från de fyra vä- derstrecken, från jordens ^nde till himmelns ände.

Men af fikonträdet lä- 

ren en liknelse. När dess kvist redan har blif vit mjuk och löfven hafva spruckit ut, då veten I, att sommaren är nära.

Likaså äfven I, när T 

sen detta ske, så veten, att det är nära för dörren.

Sannerligen säger jag 

eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta har skett.

Himmeln och jorden 

skola förgås, men mina ord skola icke förgås.

Men om den dagen och 

den stunden vet ingen, icke ens änglame i himmeln, ej heller Sonen, utan Fadern allena.

Sen till, vaken och 

bedjen; ty I veten icke, när tiden är. (88) Dan. 7, 10, 13. M«rk. M, 82. Ap. G. 1, 11. 1 Te«8. 4, 16. Upp. 1.7. (28) Matt. 24, 32 i. Luk. 21, a» f. (31) Ps. 1(«, 27. Eb. 40, 8. Ebr. 1, 11. (32) Ap. G. 1, 7. (33) 106 MARCI, 14.

Likasom en man, som 

farit utrikes, då han läm- nade sitt hus och gaf sina tjänare makten och åt b var och en hans syssla, äfven bjöd i>ortvaktaren att va- ka.

Vaken fördenskull; ty 

I veten icke, när husets herre kommer, antingen på aftonen elier vid mid- nattstiden eller 1 hanegäl- let eller på morgonen ;

att, då han kommer 

plötsligen, han icke må fin- na eder sof vande.

Men hvad jag säger till 

eder, det säger jag till alla : vaken I

KAPITLET. 

Jesu» hegjute» med amSrjelne, fGrrii- de», håller på»k, inetiftar iMLttvar- den, ängtia», heder, gripe», förhU- re» inför rådet, förneka» <tf Petrus. OCH två dagar därefter var påsk och sötebröds- högrtiden, och öf versteprä- stema och de skriftlärda sökte, huru de skulle kun- na gripa honom med list och döda honom.

Men de sade : Icke under 

högtiden, att icke till äf- ventyrs ett upplopp varder bland folket.

Och då han var i Beta- 

nia, i Simon den spetälskes hus, och satt till bords, kom en kvinna, som hade en ala- Matt.24,48f. Lok. 12, 40. 81,31 1 Tess, 5, 8.

2 Moe. 12, 16. Matt 98, 1 t 

Lok. 22, 1 f. (3) Matt. 26, 6 f . Joh. 12,3 f.