att icke omtala det för nå- gon ; men gå bort — sade han ~ och visa dig för prä- sten och offra för din re- ning, såsom Moses har på- bjudit, till ett vittnesbörd för dem.
Men ryktet om honom
^ridde sig än mer, och mycket folk församlade sig för att höra honom och blifva botade från sina sjukdomar.
Men han gick afsides
bort i ödemarkerna och bad.
Och det begaf sig, att
en dag, då han lärde, sutto där fariséer och lagkloka, som hade kommit från alla byar i Galiléen och Judéen och från Jerusalem, och Herrens kraft var därtill att göra dem helbrägda.
Och se, då buro några
män på en säng en man, som var lam, och honom sökte de att bära In och lägga framför honom.
Och då de för folkets
skull icke funno, på hvil ken väg de skulle kunna bära in honom, stego de upp på taket och släppte ned honom tillika med sängen genom teglet midt framför Jesus.
Och då han säg deras
tro, sade han tiU honom Människa, dina synder äro dig förlåtna. tt. 9. S f. ICark. 2,3 f. 48. A (27) Ko^ 979 f. LUKAS, 5.
Och de skriftlärda och
fariséerna begynte tänka, sägande: Hvem är denne, som talar hädelser? Hvem kan förlåta synder utan Oud allena?
Men Jesus, som märkte
deras tankar, svarade och sade till dem: Hvad tan- ken I uti edra hjärtan ?
Hvilket är lättare, att
säga: dina synder äro diar förlåtna, eller att säga: sta upp och gå?
Men på det att I mån
veta, att människosonen har makt på jorden att förlåta synder — sade han till den lame: Jag säger dig: Stå upp och tag din säng och gå hem.
Och strax stod han upp
i deras åsyn och tog det, hvaruppå han hade legat, och gick hem, prisande Gud.
Och bestörtning kom
öf ver alla, och de prisade Gud och blefvo uppfyllda med fruktan och sade : Vi hafva i dag sett förunder- liga ting.
Och härefter gick han
ut och fick se en publikan, vid namn Levi, sitta vid tullen, och han sade till ho- nom : Följ mig.
Och denne öf vergaf allt
och stod upp och följde ho- nom.
Och Levl gjorde för ho-
Mftrk. 8, U f . («9) LtOE. lö, 1 f .
