Sida:Normalupplagan (1911).djvu/142

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

nema gåfvo Gud rtttt och läto döpa sig med Johan- nes* dop.

Men f ariséema och de 

lagrkloka föraktade Guds råd angående dem själf va och läto icke döpa sig af honom.

Vid hvad skall jag d& 

likna människorna af detta släkte, och hvad äro de lika? Z De äro lika barn, som sitta på torget och ropa till h varandra och säga: Vi hafva spelat för eder, och I hafven icke dansat; vi hafva sjungit sorgesånger för eder, och I hafven icke gråtit.

Ty Johannes döparen 

har kommit, och han hvar- ken äter bröd eller dricker vin, och I sägen : Han har en ond ande.

Människosonen har 

kommit, och han äter och dricker, och I sägen: Se, hvilken frossare och vin- drinkare, publikaners och syndares vän !

Och visheten har blif- 

vit rättfärdigad af alla sina barn.

Och en af fariséerna 

bad honom, att han ville äta med honom; och han gick in i fariséens hus och satte sig till bords,

och se, en kvinna i sta- 

LUKAS, 7. (31) Matt. 11, 16 f.

  • I nrakriften denarer.

138 den, som var en synderska, då hon förnam, att han satt till bords i fariséens hus, tog hon en alabaster- flaska med smörjelse

och ställde sig bakom 

honom vid hans fötter, gråtande, och begynte väta hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hufvudhår och kysste if rigt hans fötter och smor- de dem med smörjeisen.

Men när fariséen, som 

hade bjudit honom, såg detta, sade han inom sig själf : Vore denne en pro- fet, så visste han för visso, hvilken och hurudan den- na kvinna är, som rör vid honom, att hon är en syn- derska.

Då svarade Jesus och 

sade till honom : Simon, jag har något att säga dig. Och han sade: Mästare, sägl-

En borgenär hade två 

gäldenärer. Den ene var skyldig honom fem hun- dra penningar* och den andre femtio.

Och då de icke kunde 

betala, efterskänkte han för dem båda. Hvilken- dera af dem skall nu älska honom mest?

Och Simon svarade och 

sade: Jag förmodar den, hvilken han efterskänkte (39) Lok. 15, 2. Se not. till Hatt. 18, 88.