Hoppa till innehållet

Sida:Normalupplagan (1911).djvu/144

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

LUKAS, 8. te med upp och förkväf de det.

Och somt föll i den go- 

da jorden, och det g-ick upp och bar hundrafaldig frukt. Då han sade detta, roimde han : Den, som har •öron till att höra, han höre!

Då frågade hans lär- 

jungar honom, hvad denna liknelse betydde.

Och han sade : Eder är 

gif vet att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra genom liknelser, på det att de, seende, icke skola se och hörande icke skola förstå.

Men liknelsens bety- 

delse är denna: Säden är <xuds ord;

och de vid vägen äro 

de, som höra; sedan korn- vällust och bringra intet till mognad.

Men det," som föll i den 

goda jorden, äro de, som, när de hafva hört ordet, behålla det i ett rättsinnigt och godt hjärta och bära frukt i tålamod.

Och ingen, som har 

upptändt ett ljus, gömmer det under ett käril eller sätter det under en bänk, utan han sätter det på en ljusstake, att de, som kom- ma in, må se skenet.

Ty intet är f ördoldt, 

som icke skall varda up- penbart, och intet är f ör- borgadt, som icke skall varda kändt och komma i dagen.

Sen fördenskull till, 

huru T hören; tyhvilken mer djäf vulen och tager ; som har, honom skall var- bort ordet ur deras hjärta, | da gifvet, men hvilken att de icke skola tro och j som icke har, från honom varda frälsta. | skall tagas äfven det han

Men de på hälleberget i menar sig hafva. 

äro de, som, när de hafva hört, mottaga ordet med glädje ; och dessa hafva in- gen rot, hvilka tro till en tid men i frestelsens stund affalla.

Och det, som föll bland 

tömena, äro de, som, sedan de hafva hört, gå bort och förkväfvas af bekymmer och rikedom och lifvets (9) Matt. 13, 10 f . Mark. 4, 10 f. (10) E8.6,9. 29,10. Joh. 12, 40. Ap. O. 28, 26. (11) Matt. 13, 18 f . Mark. 4, 14 f. (14) 1 Tim. 6, 9. <16) Matt. ö, 15. Mark. 4, 21 f.

Och till honom gingo 

hans moder och hans brö- der, och de kunde icke komma fram till honom för folkets skull.

Då vardt honom bådadt 

och sagdt : Din moder och dina bröder stå utanför och vilja se dig.

Men han svarade och 

sade till dem: Min moder Luk. 11, 23. (17) "Matt. 10, 86. Lak. 12, 2. (18) Matt 13, 12. Mark. 4, 26. Lok. 19. 26. (19) Matt. 12,46 f. Mark. 3, 31 f. (81) Joh. 16, 14.