LUKAS, 12. I haf ven taint bort kun- skapens nyckel I SJttlf va haf ven I icke gått in, och deuL, som voro på vKgen dit in, hafven I hindrat.
3 Och när han sade detta
till dem, begynte de skrift- lärda och fariséerna att sätta hårdt ät honom och utfråga honom om många stycken, é läggande ftf rsåt för ho- nom och sökande att upp- fånga något af hans mun för att kunna anklaga ho- nom.
KAPITLET.
Jenu varnar /8r farttéemcu mrdeg, /ör synd mot dsn Helige Ände^ fSr girighet och världslig cmeorg, upp- matiar till vakeamket^ trohet och fSreonlighet. V. 4-12 Högm. 2 krg. 6 S. ef t. Påftk, T. lS-21 Höfftn. 1 &rgr. 1 S. eft. Tref ., v. 82 Htom. 1 ktf. 8. eft. Jal, v. 35-40 HÖgm. 1 årg. 2 8. i Adv.. v. 42-48 HOirm. 1 &rR. 9 8. eft. Tref. NÄR under tiden otaligt mycket folk hade sam- lats, så att de trampade på hvarandra, begjmte han säga till sina lärjimgar: Framför allt tagen eder till vara för fariséemas sur- deg, som är skrymteri.
Intet är f örborgadt, som
icke skall blifva uppen- bart, och intet är f ördoldt, som icke skall varda kändt.
Därför skall allt, hvad I
hafven sagt i mörkret, var-
Matt. 1«, 6. Bfark. 8, 10. (2)
Matt. 10. 28. Martc:4,22. Luk.S, 17. (4) Matt. 10, 28 f . 1 Petr. 8, 14. (7) 2 Sam. ii 11. Lok. 21, 18. da hördt i ljuset, och hvad I hafven talat 1 örat i kam- rarna skall varda predi- kadt i>å taken.
Men jag säger eder, mina
vänner: Radens icke för dem, som dräpa kroppen och sedan icke haf va makt att göra något mera.
Men jag vill visa eder,
för hvilken I skolen rädas. Radens för den, som, sedan han har dräpt, har makt att kasta till helvetet. Ja, säger jag eder, för honom radens.
Säljas icke fem sparf var
för två skärfvar? Och icke en af dem är förgäten inför Gud,
men på eder äro till och
med alla huf vudhåren räk- nade. Radens därför icke ; I aren mer värda än många sparfvar.
Men jag säger eder;
Hvar och en, som bekän- ner mig inför människor- na, honom skaJl ock Män- niskosonen bekänna inför Gudsänglar.
Men den som förnekar
mig inför människorna, han skall ock varda förne- kad inför Guds änglar.
Och hvar och en som sä-
ger något mot Människo- sonen, honom skall det varda förlåtet, men den Ap. G. 27, ^. (8} Mark. 8. ». 10,25. lJoh.5, 18.
