LUKAS, 12. som minst ttr, hvarf ör 8Ör> jenlfördetöfriga? ^ Gif ven akt på liljorna, huru de växa: de arbeta iclce, ej heUer spinna de. Men Jag säger ©der: Icke ens Salomo i all sin här- lighet var så klädd som en af dem.
Kläder nu Gud så gräset
på marken, hvilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han icke kläda eder, I klentrogna 1
Söken icke heller I,
hvad I skolen äta eller hvad I skolen dricka, och haf ven ingen oro ;
ty allt detta söka hed-
ningarne i världen, och eder Fader vet, att I behöf- ven detta ;
utan söken Guds rike,
så skall aUt detta därjämte tillf aUa eder.
Frukta icke, du lilla
hjord ; ty det är eder Fa- ders goda behag att gif va eder riket.
Säljen hvad I haf ven
och gif ven allmosa, gören eder ])enningpungar, som icke föråldras, en skatt, som icke minskas, i him- meln, dit tjuf icke når, och där mal icke f ördärf var ;
ty där eder skatt är,
där är ock edert hjärta. (31) 1 Kon. 8, IS. Pb. 87, 86. (88) Matt.6,l»f. Luk.l6,». Ap.G.3, 46. 1 Tim- «, 9, 11 f . (85) Ef. «, U. 1 Petr. 1, 13. (38) Matt. 24, 43 f . 156
Edra länder vare om-
gjordade och edra ljus brinnande.
Och våren I lika män-
niskor, som vänta sin her- re, när han skall komma hem från bröllopet, att när han kommer och klap- par, de strax må låta upp för honom.
Saliga äro de tjäname,
hvilka herren finner va- kande, när han kommer. Sannerligen säger jag eder: Han skall omgjordasig och låta dem sitta till bords, och han skall gå och tjäna dem;
och om han kommer i
den andra nattvakten, el- ler han kommer i den tre- dje nattvakten och finner det så, saliga äro de tjä- narne.
Men det skolen I veta,
att om husbonden hade vetat, hvilken stund tjuf- ven skulle komma, så skul- le han för visso bafva va- kat och icke tillåtit, att man bröt sig in i hans hus.
Därför våren ock I
redo; ty den stund I icke menen kommer Människo- sonen.
Och Petrus sade till
honom: Herre, är det till oss du säger denna liknel- se, eller ock till alla?
Teas. 6, 2. i Petr. 3. 10.
8,8. (40) Mark. 13, 83. Lok. Upp. 5 21,34.
