LUKAS, 10. dem: Handlen httrmed, till dess i&e kommer. U Men hans landsmän hatade honom och sände en beskickning efter honom, sägande : Vi vilja icke, att denne skall regera öf ver .
Och det begaf sig, att
när han kom tillbaka, efter att haf va mottagit riket, befallde han, att de tjänare skulle kallas till honom, åt h vilka han hade gif vit penningarna, på det att han skulle få veta, hvem som hade f örvärf vat något och huru mycket.
Och den förste kom
fram och sade : Herre, ditt pund faarinbragt tio pund.
Och han sade till
honom : Väl, du gode tjänare ; emedan du har varit trogen i ett det minsta ting, så haf makt öf ver tio städer.
Och den andre kom och
sade: Herre, ditt pund har afkastat fem pund.
Och äfven till denne
sade han : Var ock du satt öf ver fem städer I
Och en annan kom och
sade: Herre, se här ditt pund, som jag har haft f örraradt i en duk I
T^ Jag var rädd för dig,
emedan du är en sträng man, som tager upp det du icke lagt ned och skördar det du icke sätt.
Då sade han till honom
(«) Lok. 8, 18. (29) Matt. 21, 1 f. Efter din egen mun skall jag döma dig, du onde tjänare. Du visste, att jag är en sträng man, som tager upp det jag icke lagt ned och skördar det jag icke sätt.
Hvarför insatte du dä
icke mina penningar i en växelbank, så att, när jag kommit hem, jag hade kunnat uppbära dem med ränta?
Och han sade till dem,
som stodo bredWd : Tagen från honom pundet och gif ven det ät den, som har de tio punden.
Och de sade till honom :
Herre, han har tio pund.
Ty jag säger eder: Åt
hvar och en som har skall varda gif vet, men från dcii som icke har skall tagas äfven det han har.
Men dessa mina fiender,
som icke ville, att jag skulle regera öfver dem, fö ren dem hit och nedgören dem inför mig.
Och när han hade sagt
detta, gick han före upp till Jerusalem.
Och det begaf sig, att
när han nalkades Betfage och Betania, vid det berg, som kallas Oljeberget, sände han tvä af sina lärjungar
och sade : Gän in i byn,
som ligger midt framför eder; och när T kommen MM-k. ll.lf. Joh.l2, 12f. 173