LUKAS, 19, dit, skolen I där flnna en f &le bunden, på hvilken än- nu ingen människa har sut- tit. Lösen honom och tö- ren honom hit.
Och ont någon frågar
eder: Hvarför lösen I ho- nom ? skolen I säga så till honom: Herren behöfver honom.
Och de, som hade blif-
vit sända, gingo åstad och f imno såsom han hade sagrt dem.
Men när de löste fålen,
sade hans ägare till dem: Hvarför lösen I fålen? J34 Och de sade: Herren behöfver honom.
Och de förde honom till
Jesus och kastade sina-klä- der på fålen och satte Jesus däruppå ;
och då han for fram,
bredde de sina kläder på vägen.
Och då han redan var
nära, vid sluttningen af Oljeberget, begj-nte hela hopen af lärjungame med fröjd och hög röst lofva Gud för alla de krafter, hvilka de hade sett,
sägande : Välsignad
vare han, som kommer en konung i Herrens namn! Prid i himmeln och ära i höjden !
Och några af fariséerna
sade ur folkhopen till ho- (38) Ps. 118, 25 f . Liik.2,U. (44)
Kon. 9. 7 f . Mik. 8. 12. Lule 21,
. (i5) Matt. 21, 12 f. Mark. U,
nom: Mästare, näps dina lärjungar.
Men han svarade och
sade till dem: Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.
Och då han kom när-
mare och fick se staden, grät han öf ver honom
och sade: O, att ock
du visste, och det 1 den- na din dag, hvad din frid tillhörerl Men nu* är det fördoldt för dina ögon.
Ty dagar skola komma
öfver dig, då dina fiender skola kringskansa dig och omringa dig och tränga dig på alla sidor ;
och dig och dina barn,
som äro i dig, skola de slå ned till marken, och de skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke kände den tid, då du var sökt.
Och han gick in i
templet och begynte ut- drifva dem, som sålde och köpte där inne,
sägande till dem: Det
är skrifvet: »Mitt hus är ett bönehus;» men I haf- ven gjort det till en röf- varkula.
Och han lärde hvar
dag i templet. Och öf ver- steprfistema och de skrift- lärda och de förnämsta
f. (4«)Eb.i
Mark. U, 18. «,7. Jer. 7.11. (47) JoIl7,1». 8,37.
