Sida:Normalupplagan (1911).djvu/222

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

JOHANNES, 10.

Jesus sade till dem: 

Voren I blinda, så haden I icke synd, men nu sägen T: vi se; därför lörblifver eder synd.

KAPITLET. 

Jtaut talar om faltka och »annafSr- $amUng»Merdar, »äger tig vara dtn god* liarden och vittnar vid tam- pelinvigning^fe$ten i /aru«al«in, att han är Krittu», Oud* Son. Vers. 1—10 Höffm. 2 årg . 2 S. e. Fisk, v. 11—16 Ev. samma S., v. 23-«) HOsm. 1 krg. 18 8. e. Traf . SANNBRLIGBN,aanner- ligen säger jag eder: Den som icke gar genom dörren in i fårahuset utan stiger in från annat håll, han är en tjuf och en röf- vare.

Men den som går in ge- 

nom dörren, han är herde för fåren.

För denne låter dörr- 

vaktaren upp, och fåren höra hans röst, och sina egna får kallar han vid namn och för dem ut.

Och när han har släppt ut 

sina egrna får, går han fram- för dem, och fåren följa ho- nom, ty de känna hans röst.

Men en främmande föl- 

ja de icke utan fly ifrån honom, emedan de icke känna de främmandes röst.

Denna liknelse sade Je- 

sus till dem, men de f ör- stodo icke hvad det var, som han talade till dem. (41) Joh. 16, 22.

(11) Eb. 40, U. Hes. 84, 28. »7, 

24.

Då sade Jesus åter till 

dem: Sannerligen, sanner- ligen säger jag eder: Jag är dörren till fåren.

Alla, som haf va kommit 

före mig, äro tjuf var och röf vare, men fåren haf va icke hört dem.

Jag är dörren ; om nå- 

gon ingår genom mig, skall han blifva frälst, och han^ skall ingå och utgå och fin- na bete.

Tjuf ven kommer icke 

utan för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, på det att de må hafva iif och haf va öf- ver nog.

Jag är den gode herden. 

Den gode herden låter sitt Iif för fåren.

Men den som är lejd 

och icke är herde, hvllken fåren icke tillhöra, han ser Ulf ven komma och öfver- gifver fåren och flsrr, och Ulf ven bortrycker dem och förskingrar fåren ;

men den lejde flyr, eme- 

dan han är lejd och vårdar sig icke om fåren.

Jag är den gode herden, 

och jag känner de mina och är känd af de mina,

såsom Fadern känner 

mig och jag känner Fa- dern, och jag låter mitt Iif för fåren.

Jag har ock andra får, 

(16) Joh. 7. 29. (16) Hes. 37, 22 Matt. 28, 10. Joh. 11, 68. Ap. 6. 10,86.