JOHANNES, 10. som icke äro af detta fårahus; dem måste jaer ock föra härtill, och de skola höra min röst, och det skall varda en hjord och en herde.
Fördenskull älskar Fa-
dem mig, att Jagr låter mitt lif för att taga det igen.
Ingen tager det från
mig, utan Jag låter det af mig själf . Jag har makt att låta det, och jag har makt att taga det igen. Detta bud har jag fått af min Fader.
Då vardt åter en sön-
dring ibland judarne för dessa tals skull.
Många af dem sade:
Han har en ond ande och är ursinnig ; hvarför hören I honom ? Zl Andra sade : Sådana ord talar icke en, som är besatt af en ond ande; icke kan väl en ond ande öppna blindas Ögon ?
Men i Jerusalem fi-
rades tempelinvigningens högtid, och det var vinter.
Och Jesus gick af och
an i templet i Salomos pe- largång.
Då omringade judarne
honom och sade till honom : Huru länge håller du oss i ovisshet? Om du är Kristus, så säg oss det fritt ut.
Jesus svarade dem:
Jag har sagt eder det, och I tron icke ; de gärningar, som jag gör i min Faders namn, de bära >ittne om mig.
Men I tron icke, ty I
aren icke af mina får, så- som jag sade eder.
Mina får höra min röst,
och jag känner dem, och de följa mig.
Och jag gifver dem
evifirt lif, och de skola icke förgås evinneriigen, och ingen skall rycka dem ur min hand.
Min Fader, som har glf-
vit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
Jag och Fadern äro ett. Då togo judarne åter
upp stenar för att stena honom.
Jesus svarade dem :
Många goda gärningar har jag visat eder från min Fa- der; för hvilken af dem stenen I mig ?
Judarne svarade ho-
nom: För god gärnings skull stena vi dig icke utan för hädelses skull och eme- dan du, som är en männi- ska, gör dig själf till Gud.
Jesus svarade dem:
Är det icke skrif vet t eder lag: »Jag sade: I aren gu- dar?»
Har han nu kallat dem
(19) Joh. 7, 43. (20)Joh.7. 20. 8, U, 88. (90) Joh. 17, U, 28. (81) 48, 62. (25) Joh. 5, 86. (29) Joh. Joh. 8. 69. (84) Ps. 82, 6.
