JOHANNES, 11. sedan sade han till dem: lASCurus, vår vän, sofver, men jagr grär för att uppväcka honom af sömnen.
Då sade hans lärjungar
till honom: Herre, sofver han, så blifver han återtställd.
Men Jesus hade talat
om hans död, och de menade, att han talade om vanliff sömn.
Da sade Jesus nu
oförtäckt till dem : Lasarus är död.
Och för eder skull, på
det att I skolen tro, är jag glad, att jag icke var där ; men låtom oss gå till honom.
Då sade Tomas, som
kallades Didymus^, till medlärjungame: Låtom ock OBS gå, på det att vi må dö med honom. IT När nu Jesus kom, fann han honom redan haf va legat fyra dagar i grafven.
Och Betania låg nära
Jerusalem, vid pass femton stadier** därifrån.
Och många af judame
hade kommit till Maita och Maria för att trösta dem öfver deras broder.
Nllr nu Marta hörde,
att Jesus kom, gick hon Joh.5,20. (S6) honom till mötes, men Maria satt hemma.
Då sade Marta till
Jesus: Herre, hade du varit här, vore min broder icke död.
Men äfven nu vet jag,
att allt hvarom du beder Gud, det skall Gud gifva dig.
Jesus sade till henne :
Din broder skall uppstå.
Marta sade till honom :
Jag vet, att han skall uppstå i uppståndelsen på den yttersta dagen.
Jesus sade till henne:
Jag är uppståndelsen och lifvet*; den som tror på mig, han skall lefva, om han än dör,
och hvar och en som
lef ver och tror på mig, han skall icke dö evinnerligen. Tror du detta?
Hon sade till honom:
Ja, Herre, jag tror, att du är Kristus, Guds Son, som skulle komnia i världen.
Och när hon hade sagt
detta, gick hon bort och tillkallade hemiigen Maria, sin syster, och sade: Mästaren är här och kallar dig tiU sig.
När denna hörde det,
stod hon strax upp och kom till honom.
Men Jesus hade ännu
Joh. i, 42. «. (87) Hatt. 16, 1«. (M) LDk.U,U. Joli.e,40,6å.
- N*miien TomM och Didymus betyd» båda tvilttng.
•• Se Lok. «, 13.
