APOSTLAGÄRNINGARNA, 6. gärde, att man för en kort stund skulle låta apostlar- ne gä ut.
Och han sade till dem :
I mttn af Israel, sen eder före, hvad I ttmnen göra med dessa män. -
Ty för en tid sedan upp-
trädde Teudas och gaf sig ut för att vara något, och till honom slöt sig en hop af omkring fyra hundra män ; och han blef dödad, och alla, som hade trott på honom, blefvo skingrade och tillintetgjorda.
Efter honom uppträdde
Judas, galiléem, i skatt- skrifningens dagar, och han bragte mycket folk till affall och drog dem efter sig; äfven han om- kom, och alla, som trodde på honom, blefvo för- skingrade.
Och nu säger jag eder :
Befatten eder icke med dessa män och låten dem vara: ty är detta anslag eller detta verk af männi- skor, så skall det varda om intet;
men är det af Gud, så
kunnen I icke göra det om intet; sen till, att I icke män finnas strida mot Gud själf.
Då lydde de honom och
kallade in apostlarne och läto hudflänga dem och bjödo dem att icke tala (36) Ap. 0.21,88. ' Jesu namn och läto dem «^
Och så gingo de ut från
rådet, glada däröf ver, att de hade blifvlt befunna värdiga att lida smälek för det namnets skull.
Och de upphörde icke
att hvar dag i templet och i husen lära och förkunna evangelium om Kristus Jesus.
KAPITLET.
^ wiA» utte» att heaSffja den dagU- ga utdelningen. St^anu» anklaga*. Vers. »-16 och 7 Jtap. Oi-60 Ep. inl. MEN i dessa dagar, då lärjungames antal förökades, begrynte de gre- kiska judame att knorra mot ebréema däröfvev, att deras änkor blefvo förbi- sedda vid det dagligra be- tjänandet.
Då kallade de tolf ho-
pen af lärjungarne tillsam- man och sade : Det är icke tillbörligt, att vi öf vergif- va Guds ord för att tjäna vid borden.
Utsen därför, bröder,
sju män bland eder, som hafva godt rykte om si? och äro fulla af den Helige Ande och visdom, hvilka vi kunna anställa för detta behof.
Men vi vilja ägrna oss
ständigt åt bönen och or- dets tjänst.
Och det talet behagade
(41) Matt. 5. 10 f. « (5) Ap. O. 8, 96. Rom. 5, 3. 21,8.
