APOSTLAGÄRNINGARNA, 7. hela hopen ; och de utval- de Stefanus, en man full af tro och den Helige An- de, och Filippus och Pro- korus och Nikanor och Ti- mon och Parmenas och Ni- kolaus, en proselyt från Antiokia,
och dem f ramstttllde de
för apostlame. Och de b&do och lade händerna på dem.
Och Guds ord växte, och
lärjungrames antal föröka- des mycket i Jerusalem, och en stor hop af präster- na blefvo tron lydaktig:a.
Och Stefanus, som var
full af nåd och kraft, grjor de stora under och tecken bland folket.
Då uppstodo några af
dem, som voro från den synagrogan, som kallades libertinemas, och af cyre- néema och alexandrinema och af dem, som voro från Cilicien och Asien, för att tvista med Stefanus.
Och de förmådde Icke
stå emot den visdom och den ande, hvarmed han
Då beställde de några
män, som sade: Vi hafva liOrt honom tala hädiska ord mot Moses och mot Gud.
Och de uppeggade f ol
ket och de äldsta och de skriftlärda, och de öf ver
- fSllo honom och släpade
T (2) 1 Mos. 12, 1 f . honom med sig och förde honom inför rådet
och framställde falska
vittnen, som sade: Denna människa låter icke af att tala hädiska ord mot detta heliga rum och mot lagen«
ty vi hafva hört honom
säga : Jesus, denne nasaré, skall nedbryta detta rum och förändra de stadgar, som Moses har gifvit oss.
Och alla, som sutto i
rådet, fäste ögonen på ho- nom och sågo hans ansikte likasom en ängels ansikte.
KAPITLET.
SUfani tal infSr rådet. Han» mar- tyrdöd. Vere. 64-«0 jåmte 6 kap. 8-15 JEp. Abnand. Jul. DÅ sade öfverstepräfiten: Förhåller detta sig så?
Och han sade: I män,
bröder och fäder, hören I Härlighetens Gud syntes för vår fader Abraham, medan han var i Mesopota- mien, innan han bosatte sig i Kärran,
och sade till honom: »Gå
ut ur ditt land och från din släkt och kom till det land, som jag skall visa dig.»
Då gick han ut från kal-
déemas land och bosatte sig i Kärran: och sedan hans fader var död, fr.r- flyttade han honom där- ifrån till detta land, där X nu bon ; (4) IMoB. 11,81.
