APOSTLAGÄRNINGABNA, 8. af Filippus, när de hörde och såfiTO de teckeu, som han gjorde.
Ty från mänga, som
hade orena andar, foro dessa ut, ropande med hög röst, och många lama och halta vordo botade.
Och i den staden vardt
stor glädje.
Men i staden var före
honom en man, vid namn Simon, som Öfvade troU- dom och förvånade det sa- maritiska folket, sägande sig vara en stor man;
och till honom höllo sig
alla, både små och stora, sägande: Denne är Guds stora kraft.
Och de höllo sig till ho-
nom, emedan han under en lång tid hade förvånat dem med sina trolldoms- konster.
Men när de trodde Fi-
lippus, som förkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, läto de döpa sig, både män och kvinnor.
Och äf ven Simon trod-
de, och när han vardt döpt, slöt han sig till Fllippus, och då han såg tecken och stora krafter ske, vardt han förvånad.
Då nu de apostlar, som
voro i Jerusalem, fingo höra, att Samarien hade mottagrit Guds ord, sände de till dem Petrus och Jo- hannes,
hvUka foro ned och
bådo för dem, att de måtte få den Helige Ande;
ty han hade ämiu icke
fallit på någon af dem, utan de voro allenast döp- ta till Herren Jesu namn.
Då lade de händerna
på dem, och de flngo den Helige Ande.
Och när Simon såg, att
den Helige Ande gafs där- igenom, att apostlarne lade sina händer på dem, bar han fram penningar till dem
och sade: Glfven ock
mig denna makt, att hvar och en, på hvilken jag läg- ger mina händer, får den Helige Ande.
Men Petrus sade till
honom: Fördömd vare du och dina penningar, eme- dan du trodde, att du kun- de förvärfva Guds gåfva för penningar I
Du har ingen del eller
lott i denna sak, ty ditt hjärta är icke rätt inför Gud.
Bättra dig därför från
denna din ondska och bed Gud, om möjligen ditt hjär- tas tanke kan varda dig förlåten.
Ty jag ser, att du är
stadd i bitterhets galla och orättfärdighets band.
Då svarade Simon och
sade : Bedjen T Herren för mig, att intet må öf vergå mig af det, I haf ven sagt.
