APOSTLAGÄRNINGARNA, 23.
Och han sade tiU mig :
Gå ; ty jag: skall sända diir långt bort till hedningame.
Och de hörde honom
ända intill detta ord. Men då upphof vo de sin röst och sade: Bort från jorden med en sådan ! Han borde icke bafva fått lefva.
Och under det de skria-
de och ref vo af sig kläderna och kastade stoft i luften,
befallde öf versten, att
lum skulle införas i lägret, och tillsade, att han under giasling skulle förhöras, på det att han måtte få veta, hvarf ör de så ropade mot honom.
Och när de hade ut-
sträckt honom till gissling, sade Paulus till den höf- vitsman, som stod där : Är det eder lofligt att gissla en romersk medborgare, och det odömd ?
Och när höfvitsman-
nen hörde detta, gick han och anmälde det för öf ver- sten, sägande: Hvad äm- nar du göra? Ty denne man är en romare.
Då gick öfversten och
sade till honom: Säg mig, är du en romare ? Och han sade: Ja.
Och öfversten svarade :
Själf har Jag med en stor summa köpt mig denna medborgarrätt. Men Pau- m) Ap. G. 9, 16. 13L2. Gal. 1, 16. ItB Ap. G. 24, U. 2 Tun. 1, 3. ii Ef.sJ. aTfm.l.ll. (22) 8 Mo«. 19, 16. 36. Ap. Q.21,36. (86) Ap. G. 1«, 37.
lus sade: Jag är till och med född därtiU.
Och strax gingode bort
ifrån honom, hvilka skulle förhöra honom ; och öfver- sten vardt förskräckt, när han fick veta, att han var en romare, och därför, att han hade bimdlt honom.
Och dagen därefter,
emedan han ville veta med visshet, hvarf ör han ankla- gades af judarne, lät han taga bojorna af honom och befallde öfversteprästerna och hela deras råd att sam- mankomma och lät ned- föra och inställa Paulus inför dem.
KAPITLET.
PatUua står inför rådet. Mordan- slag mot honom. Han »lackat tiU ståthållaren i Cesarea. DÅ fäste Paulus sina ögon på rådet och sade: I män och broderi Med ett i allo godt sam- vete har jag vandrat inför Gud ända till denna dag.
Och öf versteprästen A-
nanias bjöd dem, som sto- do bredvid honom, att slå honom på munnen.
Då sade Paulus till ho-
nom : Gud skall slå dig, du hvitmenade vägg. Sitter du för att döma mig efter lagen och befaller mot la- gen, att man slår mig.
Då sade de, som stodo
(3)
