MATTEI, 12. det, sade de till honom : Se, dina lärjungar göra, det, 'som icke är lofligt att göra på sabbaten.
Men han sade till dem :
Hafven I icke läst hvad David gjorde, när han och de som voro med honom blef vo hungriga^
huru han gick in i Guds
hus, och de åto skådebrö- den, hvilka det icke var lofligt för honom att äta, ej heller för dem, som voro med honom, utan allenast för prästerna?
Eller hafven I icke läst
i lagen, att på sabbaten bryta prästerna sabbaten i templet och äro likväl utan skuld?
Men jag säger eder:
Här är det, som är mer än templet.
Men vissten I hvad det
är: »Jag har lust till barm- härtighet och icke till of- fer», så haden I icke för- dömt dem, som äro utan skuld,
ty Människosonen är
herre öf ver sabbaten.
Och han gick vidare
därifrån och kom till deras synagoga.
Och se, där var en man,
som hade en förtvinad hand. Och de tillsporde honom, sägande: Är det lofligt att hela på sabba- (8) 1 Sam. 21, 6. (4) 2 Mt». 29. 32 f. r.^i^ 4 Moe. 28, 9 f. (7) Matt. 9. 13. ^ 6. (9) Mark. 3. 1 f . Lok. O, ten? på det att de måtte anklaga honom.
Och han sade till dem :
Hvllken är den människa bland eder, som har ett får och, om detta på sabbaten faller i en grop, icke fattar uti det och drager det upp?
Huru mycket mer är
nu icke en människa än ett får! Alltså är det lofligt att göra godt på sabbaten.
Därefter sade han till
mannen: Räck ut din hand; och han räckte ut henne, och hon vardt helbrägda igen såsom den andra.
Och fariséerna gingo
ut och höllo råd mot ho- nom, huru de måtte för- göra honom.
5 Men när Jesus förnam
det, gick han bort där- ifrån, och många följde ho- nom, och han gjorde dem alla helbrägda.
Och han tillsade dem
strängeligen, att de Icke skulle uppenbara honom,
på det att det skulle
fullbordas, som var sagdt genom profeten Esaias, som sade :
»Se, min tjänare, hvil-
ken jag har utvalt, min äl- skade, i hvllken min själ har ett godt behag ! Jag skall låta min Ande hvlla öf i^r honom, och han skall för- kunna hedningame dom.
f . (11) Luk. U, 5. aS) Gi> 4S, 1
f. Matt. 3, 17. 17,6.
