ROMARNE, 10. var mitt folk, det skall jag kalla mitt folk, och den icke älskade, hemie skall jag kalla den älskade; 25 och det skall ske, att ]>ådenort, där det har va- rit sagdt till dem : I aren icke mitt folk, där skola de kallas den lef vande Gu- dens barn.»
Men om Israel ropar
Esaias: »Är än antalet af Israels barn såsom sanden i hafvet, så skall blott kvarlef van varda frälst,
ty en afgörande och
kort räkenskap skall Her- ren hålla på jorden ; »
och såsom Esaias har
förutsagrt : »Om Herren Sebaot icke hade läm- nat oss säd öf rig, så hade vi blifvit såsom Sodom och hade blifvit lika Go- morra.»
Hvad skola vi då säga?
Jo, att hedningarne, som icke f oro efter rättfärdig- het, haf va fått rättfärdig- het, nämligen rättfärdig- heten af tro,
och ätt Israel, som for
efter rättfärdighetens lag, icke har kommit till rätt- färdighetens lag.
H varför? Därför att
det icke skedde af tro utan såsom af lagens gärningar, (S8) 0«. 1, 10. (27) Eb. 10, 22 f. Rom. 11, 6. (29) Ea. 1.9. (31) Rom. 10, 2 f. U, 7. (83) Es. 28, 1«. Luk.2,34. 1 Petr. 2,«f.
- Aposteln &beropar h&r ett annat stfiJle hos Moses och I&gger de
åir iftRUA orden i trosråttfärdigrhetens mun. 6 Mos. 80, 11 f . ty de stötte sig mot stöte- stenen,
såaom det är skrif vet :
»Se, jag lägger i Sion en stötesten och en förargelse- klippa, och den, som tror på honom, skall icke kom- ma på skam.»
KAPITLET.
Orsaken, hvarför judame gå minte om /rältningen. v. 1—13 Aftons. 1 årg. 19 S. e. Tref., v. lé-21 Aftons. 1 ktg. 20 S. e. Tref. BRÖDER, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud är för dem, att de må blif va frälsta.
Ty jag bär dem vittnes-
börd, att de haf va nit för Gud, men icke visligen.
Ty då de icke förstå
Guds rättfärdighet utan söka att upprätta sin egen rättfärdighet, hafva de icke blifvit Guds rättfär- dighet underdåniga.
Ty Kristus är lagens
ände till rättfärdighet för hvar och en, som tror.
Ty Moses skrifver om
den rättfärdighet, som är af lagen : »Den människa, som håller det, skall där- igenom lefva.»
Men rättfärdigheten af
tTO säger så*: »Säg icke i ditt hjärta: hvem skall fara upp till himmeln?»
(2) Ap.G.22,3. (8) Rom. 9,
31 f. (4) Matt. 6, 17. Gal. 3. 24. (S) 3 Mos. 18.5. Hes. 20, 11. Gal. (6) 3 Mos. 18.5. Hes. 20 3,12. («)5Mo8.30,llf.
