Hoppa till innehållet

Sida:Normalupplagan (1911).djvu/390

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

II. KORINTIERNA, 10.

Och den som gitver el&å. 

åt såningsmannen och bröd till spis, han skall ock gifva och formera edert utsäde och föröka eder rKttfärdighets frukter,

så att I uti allt värden 

rika till aU grifmildhet i enfald, hvilken genom oss verkar tacksägelse till Gud.

Ty tjänsten med denna 

undsättning fyller icke allenast de heligas brist utan öfverflödar ock ge- nom många tacksägelser till Gud,

då de genom prof vet af 

denna tjänst föranledas att prisa Gud för eder ly- daktiga bekännelse till Kristi evangelium och för edert deltagande i enfald för dem och för alla,

under det att ock de, 

med bön för eder, längta efter eder för den öfver- evlnnellga Guds nåd, som är öf ver eder.

Men Gud vare tack för 

hans outsägliga gåf va I

KAPITLET. 

Apostelns ^älffSrsvar mot sina mot- ståndare. MEN jag, Paulus, för- manar eder vid Kristi saktnKMlighet och mildhet, jag, som, då jag är närva- rande bland eder, är öd- mjuk men frånvarande är dristig mot eder, (12) 2 Kor. 1, U. 4,15. 386 ^ och beder eder, att jag icke må nödgas närvaran- de handla dristeligen med den tillförsikt, hvarmed jag anser mig böra djärft uppträda mot några, hvil- ka anse oss, som om Ti vandrade efter köttet.

Ty fastän vi vandra i 

köttet, strida vi dock icke efter köttet.

Ty våra stridsvapen äro 

icke köttsliga utan mäk- tiga inför Gud att nedslå fästen,

enär vi nedslå tanlce- 

byggnader och hvarje f ör- skansning, som uppreses mot Guds kunskap, odi taga all t förnuft tiU fånga till Kristi lydnad

och äro redeboflrna att 

bestraffa all olydnad, när eder lydnad har blifvit fullkomnad.

Sen I på det, som är ut- 

värtes ? Om någon är viss med sig själf , att han hörer Kristus till, så tanke han ock vid sig själf, att lika- som han hörer KJristus till, så göra Vi det ock.

Ty om jag ock något 

mer berömmer mig öfver vår makt, som Herren bar gifvit oss tiU eder upp- byggelse och icke till edert f ördärf , idcaU jag dock icke komma på skam ;

på det att jag ioke vÅ 

anses, såsom ville jag för- lo (4) Kf. 8, 13 f . (7) 1 Kor. 14, » (8) 2 Kor. 12, 6. 13, 10.