Hoppa till innehållet

Sida:Normalupplagan (1911).djvu/393

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

n. KORINTIERNA, 12.

Ty eftersom I tlreii klo- 1 faror i ödemark, i faror -på, 

ka,hafvenlgilmaftfrdrag haf, i faror bland falska med de f åvltska. ao Q^ I fördragen, om nå- gon gör eder till trälar, om någon Kter upp eder, om någon fångar eder, om nå- gon f örbttf ver sig, om nå- gon slår eder i ansiktet. • Zl Till skam säger Jag det- ta, enär vi voro svaga. Men det, hvari någon annan är dristig, däri, jag talar i f å- vitsko, är ock Jag dristig.

De äro ebréer. Jag ock. 

De äro israeliter. Jag ock. DeäroAbrabamssäd. Jag ock.

De äro Kristi tjänare. 

Såsom vore Jag från för- ståndet, säger Jag: Jag ännu mer. Jag har arbe- tat mer, jag har fått långt flera slag, oftare varit fån- gen, ofta varit i dödsnöd. U Af Judar har Jag fem gånger fått fyrtio slag, ett mindre.

Tre gånger har Jag blif - 

vit gisslad, en gång stenad, tre gånger har Jag lidit skeppsbrott, en natt och en dag har Jag tillbragt i djupet.

Ofta har Jag varit på 

resor, i faror på floder, i faror för röfvare, i faror för landsmän, i faror för hedningar, 1 faror i stad, i (S)Ap.0.22,3. Ilom.U,l. Fa.S, 6. (B) 1 Kor. 16, 10, SL Ap.G. »," a, 11. 1 Kor. 4, 11. m 5 Ji. S.3. mc f5) Ap. h. 1«, 28. 14, 1». 2,4. (87) 2 Kor. 6, 4 f . bröder,

i möda och besvär, ofta 

i vakor, i hunger och törst, ofta i fastor, i köld och na- kenhet.

Utom det som eljest på- 

kommer, varder Jag dag- ligen öfverlupen och bör omsorg för alla församlin- garna.

Hvem är svag, och jag 

varder icke svag? Hvem får anstöt, och jag brinner icke? ao Om Jag skall berömma mig, så vill Jag berömma mig af det, som hör till min svaghet.

Gud och vår Herre Jesu 

Kristi fader, han som är välsignad i evighet, vet, att Jag icke ljuger.

I Damaskus lät ko- 

niuig Aretas^ ståthållare bevaka damaskenernas stad och ville gripa mig, men genom en glugg på muren blef jag ned- släppt i en korg och und- slapp hans händer.

KAPITLET. 

ForttiUtjiing af det föregående. V. 2—10 AftoM. 2 irg. 19 S. e. Tref . ATT berömma mig är nöd- A^ vändigt, ehuru icke nyttigt; ty Jag kommer (28) Ap. Q. 20. 18 f . (29) 1 Kor. 9,0. IL 18. (30) — '" " — €M.l,ao. («' ' !• Ap. O. 9, 3. 1 Kor. 15, 8. >,«. ^,18. (iO) 2 Kor. 12,6. . («) An. G. 9, k. , » f. a, (81) 17 f.