Hoppa till innehållet

Sida:Normalupplagan (1911).djvu/394

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

II. KOKINTIERNA, 12. nu till syner och uppenba- relser f Än Herren.

Jag känner en man i 

Kristus, hvllken för fjor- ton år sedan — om han var i kroppen eller utom krop- pen, det vet Jag icke. Gud vet det — vardt uppryckt ända till tredje himmeln.

Och jagr vet, att densam- 

me—om han var i krop- pen eller utom kroppen, det vet jaj? Icke, Gud vet det —

vardt uppryckt till pa- 

radiset och hörde outsäsr- ligra ord, hvllka ingen män- niska får utsäga.

öf ver denne skall jag be- 

rönmia mig, men Öf ver mig själf skall jag icke beröm- ma mig, om Icke af mina svagheter.

Ty om jag ville beröm- 

ma mig själf, så vore jag icke fåvitsk, emedan jag då skulle tala sanning, men Jag af håller mig därifrån, på det att ingen må tän- ka om mig utöfver hvad han ser hos mig eller hör af mig.

Och på det att jag icke 

skuUe f örhäfva mig öf ver de utomordentliga uppen- barelserna, gafs mig en påle för köttet, en Satans ängel, som skulle kindpu- sta mig, på det att jag icke skulle f örhäfva mig.

Om denne bad jag Her- 

(6) 3 Kor. H, SO. («) 2 Kor. 10, 8. 11, 16. (11) 2 Kor. 11, 1, 6. 390 ren tre gånger, att han måtte vika fiån mig,

och han har sagt till 

mig : Min nåd är dig nog, ty min kraft fullkomnas i svaghet. Därför skall jag hellre med största lust be- römma mig af mina svag- heter, på det att Kristi kraft må hvlla öf ver mig.

Därför finner jag väl- 

behag i svagheter, i miss- handlingar, i vedermödor, i förföljelser och trångmål för Kristi skull, ty när jag är svag, då är jag stark.

Jag har blif vit fåvitsk i 

att berömma mig, men I haf ven nödgat mig därtill. Ty jag hade bort förordas af eder, enär jag i intet bar stått efter de höga apost- lame, om än jag intet är.

En apostels tecken haf - 

va bland eder blif vit gjor- da med allt tålamod ge- nom tecken och under och krafter.

Ty i hvad annat stycke 

haf ven I väl blif vit efter- satta för de andra försam- lingarna än däri, att jag själf ej har legat eder tUl last ? Förlåten mig dcima oförrätt.

Se, nu för tredje gån- 

gen är jag redo att komma tUl eder och skaU icke lig- ga eder till last; ty Jag söker icke edert utan eder, ty icke äro barnen skyl- (12)1 Kor.», 2. 2Kor.«,4. (I»«  Kor. 11, 9. (U) 2 Kor. is, 1. i