MATTEI, 23. mttiu som skola gitys. ho- nom frukten i dess rätta tid.
Jesus sade till dem
Haf ven I aldrig läst i skrif - tema: »Den sten, som byfTfimingsmännen förka- stade, han har blif vit en hörnsten. Af Herren har han bllfvit detta och är underbar i v&ra ögon ?»
Fördenskull säger jag
eder, att Guds rike skall tagas ifrån eder och gifvas åt ett folk, som gör dess frukt.
Och den som faller på
den stenen, han skall kros- sas, men den på hvilken stenen faller, honom skall han slå i stycken.
Och när öfversteprä-
stema och fariséerna hörde hans liknelser, f örstodo de, att han talade om dem.
Och de sökte att gripa
honom, men de räddes för folket, ty de höUo honom för en profet.
KAPITLET.
Jéatu framntäUer litnel«0n om hr9l- lapMädemOy Utrvr om tkaUeptn- nfngtut^ om vppttåndéUen, om det stora budet i lagen ochom tin hår- komat $å*om den uOo/vade Meaeicu. Ven. 1— U Ev. 20 S. eft. Trefald., v. 15-28 Et. 2$ S. étt. Trefald., T. 3i-40 Er. 18 S. eft. Tre&ld. OCH Jesus svarade och talade åter till dem i liknelser, sägande : (42)Pk.ll8,82f. Eg.8,Uf. 28.16. Ap. a. 4. 11. TUm. 9, 38. 1 Petr. 2,7. (4é) Dan. 2, Si. Sak. 12, 3.
Himmelriket är likt en
konung, som gjorde bröl- lop åt sin son
och sände ut sina tjänare
för att kalla dem, som voro ^bjudna till bröllopet ; och de ville icke komma.
Åter sände han ut an-
dra tjänare och sade : Sä- gen dem som äro bjudna: Se, jag har tillredt min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.
Men de aktade det icke
utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den an- dre till sin köpenskap.
Och de öf riga togo fatt
på hans tjänare, misshand- lade och dödade dem.
Men när konungen
hörde det, vardt han vred och sände sina härar och förgjorde dessa dråpare och brände upp deras stad.
Sedan sade han till sina
tjänare: BröUopet är till-^ redt, men de bjudna voro " icke värdiga.
Gån därför ut på väg-
skälen och kallen tiU bröl- lopet alla, som I finnen.
Och dessa tjänare gingo
ut på vägarna och försam- lade alla, så mångra de fun- no, både onda och goda, och bröllopssalen blef full- satt af bordsgäster. se (2) E«. 2B, 6. Lak. 11, 16 f. Upp. 19,7,9. (4) Ords. 9, 2 f.
