MATTEI, 21.
Och de svarade Jesus
och sade: Vi veta det icke. Då sade ock han till dem : Icke heller sttger jag eder, af hvllken makt jagr gör detta.
Men hvad synes eder?
En man hade två söner, och han gick till den förste och sade : Min son, gå i dag och arbeta i min vingård.
Men han svarade och
sade : Jag vill icke. Sedan ångrade han sig och gick. dO Och han gick till den andre och sade sammalun- da. Då svarade han och sade: Ja, herre I och gick icke.
Hvilken af de två gjor-
de det fadern ville? De sade till honom : Den för- ste. Jesus sade till dem: Sannerligen sttger jag e- dcr: Publikanema och skö- korna ingå i Guds rike f örrttn I.
Ty Johannes kom till
eder på rttttfttrdlghetens vttg, och I trodden honom icke ; men publikanerna och skökorna trodde ho- nom, och ehuru I sågen det, ångrraden I eder icke efteråt, så att I trodden honom.
Hören en annan lik-
, nelse. Det var en husbon- de, som planterade en vin- gård och satte stängsel (Sl> Luk. 7, 89 f . (88) Luk. 3, U f. (33) Ps. 80, 9. H. V. 8, 11. Bs. 5, . Jer. 8,81. Mark. ä, 1 f. Luk.
omkring honom och gräf de en press där inne och bygg- de ett torn och öf verläm- nade honom åt vingårds- män och for utrikes. 34 Men när frukttiden nalkades, sände han sina tjänare till vingårdsmän- nenför att uppbära hans frukt.
Och vingårdsmännen
grepo hans tjänare; en hudflängde de, den andre dräpte de, den tredje ste- nade de.
Åter sände han andra
tjänare, flera än de första, och de gjorde med dem sammalunda.
Men sist sände han till
dem sin son, sägande: De skola hafva försyn för min son.
Men när vingårdsmän-
nen sågo sonen, sade de sinsemellan: Denne är arf- vingen ; kommen, låtom oss dräpa honom och be- hålla hans arf .
Och de togo honom och
drefvo honom ut ur vin- gården och dräpte honom.
När nu vingårdens her-
re kommer, hvad skall han göra dessa vingårdsmän ?
De sade till honom : Så-
som illgärningsmän skall han illa förgöra dem, och vingården skall han öf ver- lämna åt andra vlngårds- . 9 f. Joh. 11, i ») Matt. 88, S r. 27, 1.
