Hoppa till innehållet

Sida:Normalupplagan (1911).djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

38 Hvarhelst åteln är, dit skola örnarna församla si^r*

Men strax efter de da- 

gamas nöd skall solen för- mörkas och månen loke gif va sitt sken, och stjär- norna skola falla Ifrån himmeln, och himlarnas krafter skola bäf va.

Och då skall Människo- 

sonens tecken visa sig på himmeln, och då skola alla jordens folk jämra sig, och de skola se Människosonen komma på himmelns skyar med stor makt och här- lighet.

Och han skall utsända 

sina änglar med starkt ljudande basun, och de skola församla hans utval- da från de fyra väder- strecken, från himmelns ena ände till den andra.

Men af fikonträdet lä- 

ren en liknelse. När dess kvist redan har blifvit mjuk och löfven hafva spruckit ut, då veten I, att sommaren är nära.

Likaså äfven I, när I 

sen allt detta, så veten^att det är nära för dörren.

Sannerligen säger jag 

eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt det- ta har skett. (28)Job39,83. Lok. 17, 37. (29) Es. 13,10. Hes. 32, 7. Joei3,10,3L 3, 15 f. Mark. 13. 24 f. Lnk. 21, 25 f . An. G. 2, 20. Upp. «, 12. (80) Dan. 7, 10, 13. Matt. 25, 31. Ap. G. 1, 11. 1 Tess. 4, 16. Upp. 1,7. (31) Matt. 13, 41. 1 Kor. 15, 52. 1 Tes8. 4. 16. (32) Mark. 13, 28 f. MATTEI, 24.

Himmeln och jorden 

skola förgås, men mina ord skola icke förgås.

Men om den dagen och 

stunden vet ingen, icke ens änglame i himmeln, utan Fadern allena.

Och såsom Noas dagar 

voro, så skall Människoso- nens tillkonunelBe vara.

Ty likasom i dagarna 

före floden de åto och druc- ko, gifte sig och bortgifte intill den dagen, då Noa gick in i arken,

och de visste intet af, 

förrän floden kom och tog bort dem alla; så skall ock Människosonens tillkom- melsevara.

Då skola två vara ute 

på marken; en upptages och en lämnas kvar.

Två kvinnor mala på 

kvarnen ; en upptages och en iftiTinaft kvar.

Vaken fördenskull; ty 

I veten icke, hvilken stund eder Herre kommer.

Men det skolen I veta, 

att om husbonden hade vetat, hvilken nattvakt tjufven skulle komma» skulle han för visso hafva vakat och icke tillåtit, att man bröt sig in i hans hus.

Fördenskull yaren ock 

Lok. 21, 2» f. (35) P*. 108, 27. Eb. 40,8. Ebr.l.U. (38) Ap. 0. 1, 7. (»J) Luk. 17, 28 f. 1 Petr. 3, 20. (38> 1 Mos. 6, 2. 7, 7. (40) Lak. 17, 34 f. (42) Matt. 26, 13. Mark. 13,33,85. (43) Lok. 12. 39. 1 Tess. 5,2. 2 Petr. 3, 10. Upp. 3, 3.