Sida:Normalupplagan (1911).djvu/66

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

MATTEI, 25.

Men han svarade och 

sade: Sannerligen säger Ja^r eder: Jag känner eder icke.

Vaken fördenskull; ty 

I veten icke dagen, ej hel- ler stunden.

4 Ty det skall ske, lika- 

som när en man, som for utrikes, kallade sina tjä- nare och öfverlämnade åt dem sina ägodelar

och gaf åt en fem pund*, 

åt en annan två och åt den tredje ett, åt hvar och en efter hans förmåga, och reste strax utrikes.

Den, som hade fått de 

fem punden, for och hand- lade med dem och f örvärf- vade andra fem pund.

Äf ven den, som hade 

fått de två, vann likaledes ock andra två ;

men den, som hade fått 

det ena, gick bort och gjorde en grop i jorden och gömde sin herres pen- ningar.

Men en lång tid där- 

efter kom dessa tjänares herre och höll räkenskap med dem.

Då kom den fram, som 

hade fått de fem punden, och bar fram fem andra pund och sade : Herre, du öf verlämnfide åt mig fem pund ; se, fem andra pund har jag vunnit med dem. (12) Matt. 7, 23. 03) Matt 24, 42, 44. Mark. 13, 33, 35. Luk.21,35. 1 Kor. 16, 13. 1 Petr. 5, 8. Upp.

  • Se 18,24.
Då sade hans herre till 

honom: Väl, du grode och trogne tjänare; i linga ting har du varit trogen; jag skall sätta dig öfver mycket: gå in i din herres glädje. Z Då kom ock den fram, som hade fått de två pun- den, och sade : Herre, du öfverlämnade åt mig två pund; se, två andra pund har jag vunnit med dem.

Då sade- hans herre till 

honom : Väl, du grode och trogne tjänare; i ringa ting har du varit trogen ; jag skall sätta dig öfver mycket : gå in i din herres glädje. i Och äfven den, som hade fått det ena pundet, kom fram och sade: Herre, jag visste om dig, att du är en sträng man, som skör- dar, där du icke sått, och upphämtar, där du icke utstrött;

och jag yar rädd <>ch 

gick bort och gömde djpbt pund 1 jorden. Se, här har dudetdigtillhörer. ;

Och hans herre svaradii 

och s€ide till honom: D onde och late t jänare,visstc du, att jag skördar, där jajaj^ icke sått, och upphämtar., där jag icke utstrött? .

Du borde då haf va satt. 

, 16. (14) Luk. 19, 12 £. (2l> Matt. 24, 47. Luk. 23, 29 f.